Hokusai - Drake

Hokusai - Drake
Drake; Hokusai 1760 - 1849

fredag 8 november 2013

Absolute Darling: Carl Nielsen

Kanske särskilt första satsen. Det pojkiga blåset, känslan av en båt som lägger till medan en liten käck församling hälsar välkomna på stranden. Jag föreställer mig minnen av sjömän och deras kvinnor i Carl Nielsens barndom. Fartyg, segel, sjöfararliv, mod. Och det är mig komplett egalt om det är omodernt att avläsa scener, en historia, ur musiken.



torsdag 19 september 2013

Diebenkorn och Ola Billgren

Det blir en till Richard Diebenkorn. Alldeles nära inpå att sommaren försvinner. Och man minns värmen inomhus, i skuggan, där man ser ut mot ett ljus som blixtrar till i hjärnan. Se hur Diebenkorn gör rum i rummet. Ofta med hjälp av sitt abstrakta formsinne, kvadrater, rektanglar, trianglar. Och se hur långt borta huset på andra sidan gatan befinner sig. Det här är måleriets mystik. Flott, men samtidigt endast en punkt i tillvaron, där blicken står still med sig själv och det åttonde sinnets tiondel av en sekund. Diebenkorn var bäst när han lät det konkreta livet ta plats. Som en filmscen där inget händer. Och man undrar om inte Ola Billgren sett den här målningen innan han gjorde den nedan. Så är det ju ofta.


Interior with View of Buildings, 1962




Ola Billgren, "Sommar", 1969.



onsdag 4 september 2013

Mer om Dick Bengtsson

Citat ur en doktorsavhandling:

Motvalls
Gabrielle Björnstrand har skrivit om 
konstnären vid ett par tillfällen. I en text
i Paletten (1993) som fungerar som ett 
svar på rekonstruktionen av Möbelrälsen, 1986,
lyfter hon fram Bengtssons släktskap
med surrealismen, men också hans 
romantiska hållning. Hon skriver bland annat:

För att ’stor’ konst ska bli av måste det hos upphovspersonen finnas
återkommande stunder av så svåruthärdlig komplexitet och intensitet
att konsten/skapandet är den enda konstruktiva lösningen på dessa moment.
Endast den verkligt pressade tar det skapande klivet ut i något
ännu icke existerande. Denna konstnärssyn må vara ’romantisk’ – men
det ger jag attan i.

Denna inledande bestämning av den ”stora” konstens förutsättningar
relateras till Bengtssons allvar och bildsyn. Enligt Björnstrand var
Bengtsson "metodisk, lärd och visisonär på en gång".
Björnstrand är medveten om att denna konstsyn är eller uppfattas som 
romantisk. Att hon är tvungen att skriva att hon struntar i det visar att 
en romantisk konstsyn inte är helt accepterad. Att inta en romantisk
hållning blir rent av en motståndsakt. 
I en senare essä, med rubriken ”Motståndets stilla liv”, i Konstperspektiv (2000), 
tolkar Björnstrand Bengtssons verk också som motvallsbilder, ett motstånd 
mot fascism, totala och totalitära ideologier, men också mot konsten 
och konstlivet.
I Bengtssons verk möter hon ”en tydlig personlighet som framhärdar med 
sitt bisarra konstnärliga enmansuppror”. Bilderna är inte bara intellektuella 
pussel, utan gjorda med känsla, allvar och moraliskt patos. Därför finns det 
inga färdiga tolkningar av hans verk: Krocken "mellan form och innehåll
låter sig inte upplösas”. Bengtsson är en avslöjare som ”trollar
fram sprickorna, glidningarna, det dubiösa i det entydiga” både
i familjelivet och samhällsmaskineriet. I sin konst punkterar Bengtsson stilens
och ideologiernas makt, menar Björnstrand. Bengtsson framträder som
egensinnig romantiker och motståndsman.

Ur: Den romantiska postmodernismen,                       
av Kristoffer Arvidsson.
Texten är hans doktorsavhandling: 
En god överblick för er som är intresserade
av den här tidens konst, och konstfilosofi.

Hjärnstorm, nr 62/98, tidskriftsnummer om DB.
innehåller bl.a. en essä av undertecknad.
Mer om Dick Bengtsson på denna blogg: Här

Bilder: Ovan: Badhuset, t.h. Hitler och drömköket.


söndag 1 september 2013

Per Kirkeby: Peary Land






Foto: Per Kirkeby: Ur serien Views from Pearyland. Och idag fyller den Underbare Mannen 75! Må han länge leva!

måndag 19 augusti 2013

Så mycket för så lite: Sviatoslav Richter



Instrumentet piano har aldrig behandlats finare än så här. Jag som nyss tröttat ut mig med att lyssna på pianon i kyrkoakustik (inte helt lyckad kombi) och hört mitt huvud mumla "mindre pedal, snälla, jag vill höra cellon också", kan nu lugna ner mig ett par hekto med den alltid så sensible Richter. Ni också?

Och: Är det något med bögar som gör dem till de känsligare bland musiker? Eller kanske bara det faktum att Richter var fullkomligt gift enbart med musiken? Ändå ser han ut som vilken butcher, baker, candlestickmaker som helst. En bra konstnär är kanske just det: En fingerfärdig hypersensibel butcher/baker/candlestickmaker.


tisdag 6 augusti 2013

Färdig med jorden: Walter de Maria 1935-2013

En av vår tids mer egensinniga konstnärer har lämnat sin jordiska åskledare bakom sig. I länken här kan ni höra Mats Arvidssons fenomenala berättelse om vägen till hans konst, ute i öknen i New Mexico. För en gångs skull kan jag inte göra det bättre själv. Jag har ju inte ens varit där. Men det var han, 1994. Missa inte det här programmet. De görs inte längre. De finns ingen annanstans.


Walter de Maria, tillsammans med Robert Smithson pionjär inom Land Art.
The lightning field, 1977.

lördag 3 augusti 2013

Kippenberger: Psykedelisk restaurang



Martin Kippenberger: Paris bar, 1993. Retrospektiv utställning nu: "Sehr gut | Very good". Hamburger Bahnhof, Berlin, t.o.m. 18:e augusti. .

torsdag 1 augusti 2013

Barbro Grips Norrland






























Barbro Grip (1910-92), född i Norrköping, men levde en stor del av sitt liv i Västerbotten.
Hon är en konstnär jag aldrig hört talas om innan norrbottningen Gustav skrev en rad om henne (som jag nu inte kan hitta länken till).
Men de där ladorna - hur många av dem har man inte åkt förbi, både i Norrland, Dalsland, Värmland och Dalarna. Vittnen om den nedlagda landsbygden. Till och med mina föräldrars sommarhus byggdes på en grund där en trösklada stått. Ett hus med ljusa springor, byggt på en slät stenhäll, som rymde lite boss och agnar, och där det ännu fanns en viss stämning i dammstrålarna, när jag var barn.

Bilden ovan: Robacksslätten, 50-tal.