I wish you a Childish Christmas

 

Målning: Billy Childish. 

Live Humbly

Bokomslag jag tycker om.

Absolute Darling: Carl Nielsen

Kanske särskilt första satsen. Det pojkiga blåset, känslan av en båt som lägger till medan en liten käck församling hälsar välkomna på stranden. Jag föreställer mig minnen av sjömän och deras kvinnor i Carl Nielsens barndom. Fartyg, segel, sjöfararliv, mod. Och det är mig komplett egalt om det är omodernt att avläsa scener, en historia, ur musiken.

Diebenkorn och Ola Billgren

Det blir en till Richard Diebenkorn. Alldeles nära inpå att sommaren försvinner. Och man minns värmen inomhus, i skuggan, där man ser ut mot ett ljus som blixtrar till i hjärnan. Se hur Diebenkorn gör rum i rummet. Ofta med hjälp av sitt abstrakta formsinne, kvadrater, rektanglar, trianglar. Och se hur långt borta huset på andra sidan gatan befinner sig. Det här är måleriets mystik. Flott, men samtidigt endast en punkt i tillvaron, där blicken står still med sig själv och det åttonde sinnets tiondel av en sekund. Diebenkorn var bäst när han lät det konkreta livet ta plats. Som en filmscen där inget händer. Och man undrar om inte Ola Billgren sett den här målningen innan han gjorde den nedan. Så är det ju ofta.

Interior with View of Buildings, 1962

Ola Billgren, "Sommar", 1969.

Diebenkorn - med tiden alltför dyr

Men här: Corner of studio sink. Klicka för förstoring.

 Mer om Richard Diebenkorn.

Mer om Dick Bengtsson

Citat ur en doktorsavhandling:

Motvalls

Gabrielle Björnstrand har skrivit om 

konstnären vid ett par tillfällen. I en text

i Paletten (1993) som fungerar som ett 

svar på rekonstruktionen av Möbelrälsen, 1986,

lyfter hon fram Bengtssons släktskap

med surrealismen, men också hans 

romantiska hållning. Hon skriver bland annat:

För att ’stor’ konst ska bli av måste det hos upphovspersonen finnas

återkommande stunder av så svåruthärdlig komplexitet och intensitet

att konsten/skapandet är den enda konstruktiva lösningen på dessa moment.

Endast den verkligt pressade tar det skapande klivet ut i något

ännu icke existerande. Denna konstnärssyn må vara ’romantisk’ – men

det ger jag attan i.

Denna inledande bestämning av den ”stora” konstens förutsättningar

relateras till Bengtssons allvar och bildsyn. Enligt Björnstrand var

Bengtsson "metodisk, lärd och visisonär på en gång".

Björnstrand är medveten om att denna konstsyn är eller uppfattas som 

romantisk. Att hon är tvungen att skriva att hon struntar i det visar att 

en romantisk konstsyn inte är helt accepterad. Att inta en romantisk

hållning blir rent av en motståndsakt. 

I en senare essä, med rubriken ”Motståndets stilla liv”, i Konstperspektiv (2000), 

tolkar Björnstrand Bengtssons verk också som motvallsbilder, ett motstånd 

mot fascism, totala och totalitära ideologier, men också mot konsten 
och konstlivet.

I Bengtssons verk möter hon ”en tydlig personlighet som framhärdar med 
sitt bisarra konstnärliga enmansuppror”. Bilderna är inte bara intellektuella 
pussel, utan gjorda med känsla, allvar och moraliskt patos. Därför finns det 

inga färdiga tolkningar av hans verk: Krocken "mellan form och innehåll

låter sig inte upplösas”. Bengtsson är en avslöjare som ”trollar

fram sprickorna, glidningarna, det dubiösa i det entydiga” både

i familjelivet och samhällsmaskineriet. I sin konst punkterar Bengtsson stilens
och ideologiernas makt, menar Björnstrand. Bengtsson framträder som
egensinnig romantiker och motståndsman.

Ur: Den romantiska postmodernismen,                       

av Kristoffer Arvidsson.

Texten är hans doktorsavhandling: 

En god överblick för er som är intresserade

av den här tidens konst, och konstfilosofi.

Hjärnstorm, nr 62/98, tidskriftsnummer om DB.

innehåller bl.a. en essä av undertecknad.

Mer om Dick Bengtsson på denna blogg: Här

Bilder: Ovan: Badhuset, t.h. Hitler och drömköket.

Per Kirkeby: Peary Land

Foto: Per Kirkeby: Ur serien Views from Pearyland. Och idag fyller den Underbare Mannen 75! Må han länge leva!

Så mycket för så lite: Sviatoslav Richter

Instrumentet piano har aldrig behandlats finare än så här. Jag som nyss tröttat ut mig med att lyssna på pianon i kyrkoakustik (inte helt lyckad kombi) och hört mitt huvud mumla "mindre pedal, snälla, jag vill höra cellon också", kan nu lugna ner mig ett par hekto med den alltid så sensible Richter. Ni också?

Och: Är det något med bögar som gör dem till de känsligare bland musiker? Eller kanske bara det faktum att Richter var fullkomligt gift enbart med musiken? Ändå ser han ut som vilken butcher, baker, candlestickmaker som helst. En bra konstnär är kanske just det: En fingerfärdig hypersensibel butcher/baker/candlestickmaker.

Självporträtt; fotoautomaten och jag; alla är konstnärer (Beuys), eller jag tänker på mig själv (Marianne Lindberg de Geer)

Färdig med jorden: Walter de Maria 1935-2013

En av vår tids mer egensinniga konstnärer har lämnat sin jordiska åskledare bakom sig. I länken här kan ni höra Mats Arvidssons fenomenala berättelse om vägen till hans konst, ute i öknen i New Mexico. För en gångs skull kan jag inte göra det bättre själv. Jag har ju inte ens varit där. Men det var han, 1994. Missa inte det här programmet. De görs inte längre. De finns ingen annanstans.

Walter de Maria, tillsammans med Robert Smithson pionjär inom Land Art.
The lightning field, 1977.